Rapport från U-EM i Slovenien

 

 

Rapport från U-EM i Koper, Slovenien 26-28/6 2009
Årets U-EM i kuststaden Koper hade lockat 379 deltagare från 40 nationer. Det svenska deltagandet bestod av Jennifer Malmberg, 48 kg, Moa Jacobsson, 57 kg och Tommy Macias 66 kg, samt coach Josef Macias. Och ej att förglömma föräldrar och syskon på läktaren. Det var förstås tufft och det svenska laget fick nöja sig med en seger, en blixtrande seoi nage av
Moa, som därefter mötte den blivande trean från Turkiet och förlorade på hantei.
Arrangemanget var utomordentligt ur alla aspekter, så när som på vårt dåliga boende i en utgången byggnad på en i övrigt mycket fräsch semesterby vid havet. Noterbart var att ryssarna var läskigt överlägsna på killsidan där de vann sex av sju guld, den sjunde tog silvermedaljen.
Även på tjejsidan blev det en drös ryska medaljer inklusive några guld. Värt att notera är också att det var ett härligt svenskgäng att vara på resa med.
Domeriet övervakades av Snijders, Chyurlia, Achilles, Smolin, och Özkan ; varav de tre sistnämnda bevakade min matta.

Noterbart från domarmötena var:
Det mesta på domarmötena var det vanliga. Några detaljer som poängterades lite mer var
följande:

  • YUKO, bara om uke faller ner på sidan – precis som förr. Inga yuko på starka ”koka”.
  • DRÄKTEN, för att slippa diska någon p.g.a. för liten dräkt, så skall man kolla innan de tävlande kliver upp på mattan. Då kan de fortfarande byta dräkt.
  • OBS, kolla särskilt längden på dräkten – alltså under bältet.
  • BROTTNINGSTEKNIKER, säg matte, vi skall ha ”clean judo”.
    OBS – de extremt framgångsrika ryssarna hade flera guldmedaljörer som briljerade med
    klassiska tekniker som uchi mata, seoi nage, tomoe nage.
  • Nya U-17 reglerna om inga kansetsu-waza (armlås) nämndes.
    • Jag såg inte en enda gång att domarna behövde bryta för att någon gjorde armlås, även om
    några få var på väg i vändningar, men kom på sig själva.
  • - DEFENSIV JUDO, Snijders betonade att vi måste försöka hålla en jämn nivå i
    bedömningen av defensiv judo. Han betonade på förekommen anledning att vi inte
    kan låta tävlande bara gå ner på knä en bit ifrån motståndaren och bara sträcka sig
    efter benet eller ankeln på motståndaren.
  • - NYTT OM COACHER. Efter ett halvårs test att ha coacherna borta från mattan gjorde
    man nu en test där de fick komma fram till mattan igen – men förhållningsreglerna var
    extremt strikta. Korrekt officiell klädsel – inga kortbyxor (i mycket varma Koper). Det
    talades tom om skjorta/slips (men jag är osäker på vad de menade). Coachernas
    uppträdande skall också hållas inom mycket strikta gränser: inte ens stå upp, absolut
    inte skrika poäng eller varning (alltså försöka ”hjälpa” domaren), sparka eller slå på
    någonting. Och det är domarnas uppgift (?) att hålla efter coacherna under matchen.
Dömandet
Vi var totalt 30 domare, varav 7 A-domare, fördelat på fyra mattor. Två mattor hade bara 7 domare, bl.a. min matta. Därmed fick jag jobba ordentligt, min matchskörd blev 15 matcher i mitten och cirka 32 på kanten, plus ett finalpass.

Dömandet kändes hur mycket säkert, jag fick dela ut en hel del både poäng och varningar. Av de 15 matcherna slutade 10 med ippon (eller waza-ari awasete) – och av de tio var sex newaza.
Fyra av de sex ne-waza-segrarna kom under lördagen, och när Snijders på söndagens morgonmöte noterade hur nöjd han var med att vi domare lät de tävlande jobba vidare i newaza och ha möjlighet att avgöra i denna viktiga del av judon – kändes det onekligen ganska bra. Jag hade även ett litet samtal med Snijders som framtiden och stod därför under
specialgranskning under söndagen.

Ännu en gång var konkurrensen måttlig och jag hade stenkoll, blev korrigerad två gånger (en där kantdomaren ville ha varning lite snabbare än jag och en när jag ansåg att uke landade på magen men kantdomarna ville ha yuko). Timingen kändes bra i allt och trots att jag försökte hålla mig lugn på kanten fick jag hjälpa flera av de andra när de stod i mitten. Något finalpass blev det varken på fredagen eller lördagen, men väl söndagen - granskningsdagen. Kant i 81 kg bronsmatch med en sloven, så det var fullt drag på läktaren. Tufft, men en klar förlust för slovenen. Därefter stod jag uppsatt på kant i den allra sista killfinalen +90 finalen, men under bronsmatcherna i viktklassen fick jag beskedet att jag skulle döma finalen.
Under matchen pressade den stora ryssen och den lille israelen försvarade sig och gjorde små försök. Efter ett tag varnade jag israelen för passivitet, strax därefter även för defensiv greppning och då vaknade han - dunderippon och de ryska killarnas enda finalförlust var ett faktum.

Sedan kan man undra om det finns asnater i Slovenien?

Skrivet 16 juni 2009 Christer Löfgren