Marcus Elfver

Natwest Island Games
2009-06-28 - 2009-07-01
Rapport natwest island games, Åland

Jag hade aldrig hört talas om Natwest Island Games innan när jag blev till frågad om att döma på denna tävling. En tävling bestående av 25 öar som tillhör diverse länder, öar som jag aldrig hört talas om, men uppenbart finns. Detta var 13:e gången den gick av stapeln och denna gång i Mariehamn, Åland. Det är som ungefär som ett mini OS för dessa öar med 15 olika sporter. Över 3000 deltagare och 1000 funktionärer, så fick de till att verka som en folkfest med sport! Allt från maffig invigning till bra transporter och fest varje kväll där man fick chans att möta kolleger och tävlande. Jag måste säga att vi svenska domare blev mycket väl omhändertagna och vänligt bemötta hela tiden. Arrangörerna har slitit hund för att göra det så bra som möjligt med deras knapphändiga budget. Ett stort tack till Judo ansvarig Diana Lundström, Ålands Judoklubb för att superbt arrangemang!

Tävlingen gick individuellt på två dagar och lag på en dag. Det var mycket knapphändigt med damer (endast -57 och -63), men i herrar så var det tillräckligt i alla kategorier för att göra matcher. Judon gick på en matta, så vi var bara 5 domare, två svenska (jag och Joakim Lindberg) och tre finska (Kari Neuovonen IJF-A, Matti Tieksola IJF-B och Marja Hakamäki IJF-B). Mer behövdes inte för en matta och vi hade inte särskilt långa dagar, start kl 09.00 och slut runt 17-tiden, med lunch paus innan finalerna. Nivån på judon var mycket låg, men jämn. Alla öar hade nästan samma låga nivå, vilket ändå gjorde att det blev lite fight i matcherna, men ibland blev det att en gul bälte mötte en svart bälte. Helt klart bästa ö var Rhodos, som tog de mesta medaljerna med rätta. Den enda stora stjärnan att nämna är Samuel Mäki från Åland. Han var outstanding med rätta.

De judo tävlande öarna var dessa och ja, de finns faktiskt allihopa: Åland, Rhodos, Menorca, Saaremaa,  Jersey, Färöarna, Gibraltar, Guernsey och Isle of Man.  Jag har nog aldrig heller sett en sån vänskaplig tävling där alla tävlande hjälpte varandra upp under matte och log och skrattade under match. Som sagt, det var lite annorlunda, men det funka för denna tävling alldeles ypperligt.

Under finalerna så kom det andra åskådare från andra sporter och heja på sin ö vilket gjorde att de lyfte och höjde standarden lite och det är ju alltid roligt. Särskilt under lagtävlingen (endast herrar) var det dunder känsla i hela hallen och alla skrek och jublade så högt att nästan hela taket lyfte. Mycket kul att vara domare då!!! Vinnare av laget blev också hemma nationen Åland på sista avgörande matchen, precis som det ska vara för att höja spänningen och få publiken att heja extra mycket.

Personligen så har jag inga kommentarer, blev inte ändrad en gång och allt flöt på bra. Vi dömde 15 minuter och sen snurra i ett fast system som funkade alla tävlingsdagar.  Visst, ibland fick vi hjälpa sekretariatet med hur man använder poäng tavlan och undervisa sjukvårdaren vad man får göra och inte göra. Är man nybörjare så är man, men de hade alltid ett leende och tackade så mycket. Inte mycket skador heller, men det var varmt och det fick en tävlande uppleva som ledde en match med yoku och 7 sekunder kvar och går och spyr utanför mattan och förlorar därmed matchen. Höjden av grymhet, men kroppen måste vara frisk för att kunna tävla och de tävlande måste fylla på sina vätske nivåer. (Kul parantes här att de från Grönland tyckte det var alldeles för varmt, medans de från Bermuda tyckte det var alldeles för kallt, snacka om kulturkrock!) Joakim hade också lite otur under en brons match under lagtävlingen där en tävlande hade så kraftig näsblödning att han skvätte ner hans domarskjorta... Såg lite kul ut... :) Som sist att nämna så fick varje guldmedaljör i alla sporter 8 frimärken med bild på sig själv att kunna använda. Inte alla som kan skryta med att sända ett vykort med sig själv som frimärke. De och kungen, eller?

Marcus Elfver