GULD-Rapport från J-EM i Yerevan, Armenien 11-13/9 2009

Succé är en lämplig benämning på årets J-EM som ägde rum i Europas östra utkanter, nämligen i huvudstaden i det lilla landet Armenien, inklämt mellan Turkiet, Georgien, Azerbajdan och Iran. Mästerskapet hade lockat 294 deltagare från 38 nationer. Det svenska deltagandet bestod av Emma Barkeling, -57 kg, Alexander Lundqvist i -60 kg och Marcus Nyman i -90 kg samt coach Jakob Reinius. För en gångs skull var det dåligt med hejaklackande släktingar, vilket avståndet och de dyra flygresorna förstås bidrog till.

Det lär dock bli fler chanser att se Marcus Nyman ta medalj, för på det sätt han erövrade GULDET – det andra svenska J-EM-guldet genom tiderna – genom fyra imponerande matchvinster så bådar det gått inför framtiden. De andra två fick bara varsin match.

Inför turneringen fanns det lite oro, vi skulle ankomma mitt i natten och visa skulle fixas på flygplatsen, som gjort för strul. Och sedan visar det sig att organisationen är förstklassig. Tävlingsarenan var oerhört mäktig och imponerande på alla sätt. Relativt bra med åskådare och fullt drag när armenier var uppe. På lördagens finalpass var det fullsatt (och arenan var stor) och ett sannslöst drag, när armeniern vann i –73 hade inte de främsta öronpropparna i världen räckt till. Därtill var gästfriheten nästan bedövande. Domarna bjöds på middag varje kväll på olika restauranger, sista kvällen – alltså – efter tävlingen på en riktigt häftig utomhus restaurang-nattklubb tillsammans med coacherna. De tävlande gick på diskotek.

Domeriet övervakades av Snijders, Achilles, Smolin, och Özkan; varav förstås de tre sistnämnda bevakade min matta.

Noterbart från domarmötena var:
Det mesta på domarmötena var det vanliga. Några detaljer som poängterades lite mer var följande:

• DRÄKTEN, kolla med kommissionen först innan vi diskar någon, Snijders poängterade att hittills har ingen diskats för alltför liten dräkt.
• DEFENSIV JUDO, Snijders noterade att när någon tar benet utan att samtidigt attackera så är det shido.
• Han vill dessutom att vi skulle se upp med tomoe nage som skenattack.

Övrigt gällde utanför mattan.

• Kommissionen vill ”protect quality with les referees”. Sedan berättade han lite om försöket med en domare. Ett skäl är att det ser bättre ut, inte fler domare än tävlande. Därtill gillar tv-kameramän att de kan ha kameror var de vill runt mattan. Domaren kan dessutom röra sig helt fritt på mattan, utan hänsyn till sina kantdomare.
• I en-domarsystemet, som kanske bara kommer att användas på mästerskapen tills vidare, så kommer domaren att ha kommissionen i örat genom en örsnäcka.  
• OBS! Nästa år kommer kommissionen att ta ut domare till ALLA EM-tävlingarna!
• Det är också spikat med en rankinglista för EJU-domarna – de 60 högst rankade, oavsett nationalitet. ”So it can be two Swedish referees in ECH, if they are high up in the ranking”, exemplifierade Snijders.  
• På sikt vill de ha en rankinglista även för IJF. Då kommer rankinglistan, inte geografin, att styra uttagningarna till VM och OS!
• NYTT - De kommer också att nu direkt (oklart om även J-EM ingick eller om de börjar vid WC i Birmingham) lägga ut klassificeringarna på domarna efter varje tävling på EJU:s webbsida. I praktiken med ett par dagars fördröjning. Där kommer man att kunna se alla domarnas klassificering på alla tävlingar. Ett sätt att göra kommissionens arbete transparent, förklarade Snijders. Dessutom kommer de slutliga klassificeringarna för alla domarna i april att finnas på webbpalatsen.
• NYTT - På fråga från Veli-Matti berättade Snijders också lite om tolkningen av nya regeln om ingen greppning alls under bältet (se IJF:S text på nätet) Han betonade att det handlade om direkt attack på benen med handen/händerna. Det är däremot helt ok i försvar/kontring eller som del två i en kombination. Hans exempel var attack med ouchi-gari och sedan hjälpa till genom att hålla i benet med handen, och att attackera med seoi nage och fortsätta med kata guruma.     

Dömandet
Vi var totalt 27 domare, varav 10 A-domare, fördelat på tre mattor. Alltså 9 domare på mattan och efter att nu ha haft mindre antal domare på matten både på U-EM, 7 st, och här 9 st, så kan jag bara konstatera att det är bra mycket bättre än när det är mängder med domare. Man får jobba lagom mycket och slipper långa pauser. Min matchskörd blev 10 matcher i mitten och 22 på kanten.

Fredag
Det var ett härligt tryck när armenier var uppe, och jag fick en suverän start på fredagen med publikfavoriten i 60 kg som bjöd på en perfekt uchi mata. Alla min fyra matcher i mitten på fredagen slutade med ippon, en i GS och en i mattan (ude garami). Allting stämde utmärkt och jag var ännu mer bestämd (!) än vanligt eftersom de efterlyste det i feedbacken efter U-EM. Men något finalpass blev det inte...

Lördag
Började med att döma en yuko, där jag inte såg landningen, som kantdomarna viftade bort. Därefter gick dagen utmärkt och kändes hur bra som helst. Samtidigt som jag fick stötta flera andra domare som hade en sisådärdag. Finalpass – ha, ha, glöm det! 

Jag pratade med Snijders efteråt för lite feedback och fick i stort sett höra samma sak som vanligt, om än inte att jag inte var tillräckligt bestämd. 

Söndag
Sista dagen blev konstig, Achilles fick ett utbrott för att jag inte varnade tillräckligt. Vilket gjorde att de flesta domarna på min matta blev flitigare än vanligt med att varna. Jag hade sovit extra länge och kände mig mycket fräsch, men speciellt när jag satt på kanten så var jag oense med de andra domarna vid fyra tillfällen, och på kanten enig med andra kantdomaren att ändra vid flera tillfällen. Finalpasset slapp jag förstås döma, men det gjorde att jag kunde kolla in Marcus final ordentligt, ta kort och få glada tillrop från övriga domare över det svenska guldet.

Skrivet i Yerevan och London 11-14 september 2009   Christer Löfgren